Forskningsprocessen
Forskningens värde och finansiering
Tiden som krävs för att utveckla ett nytt läkemedel uppskattas till mellan 10 och 15 år. Många idéer och substanser blir av olika skäl förkastade under resans gång. Man brukar ange att av 10 000 tänkbara substanser är det en som resulterar i ett nytt läkemedel. Processen kräver idérikedom, uthållighet och finansiell styrka.
Utveckling av läkemedel steg för steg
Forskningen börjar med en idé om hur en sjukdom kan angripas. Under den inledande fasen undersöks på experimentell väg om substansen har förutsättningar att nå det mål man vill rikta sin terapi mot. Arbetet är tidskrävande och många substanser testas innan man når fram till en eller flera läkemedelskandidater. Så tidigt som möjligt tas patent som skyddar idén och/eller läkemedelskandidaterna. Därefter undersöks och dokumenteras den valda substansen för att kunna ges till människa. Hela den prekliniska fasen brukar ta tre till fem år. Därefter följer den kliniska fasen, som i sin tur brukar indelas enligt nedan:
Fas I
Studier i syfte att klarlägga att substansen kan ges till människa med en acceptabel säkerhetsprofil. Man definierar också de doser som ska ges och hur substansen tas upp, hur den fördelas i kroppen, om den bryts ned och hur den utsöndras ur kroppen.
Fas II
Substansen testas på patienter som lider av den sjukdom man vill behandla i syfte att visa att den har den effekt som man har postulerat. Man söker också finna en optimal dos och självklart fortsätter man att dokumentera säkerhet och tolerabilitet.
Fas III
Stora studier i vilka substansen jämförs med gängse behandling eller om sådan saknas mot placebo. Syftet är att visa substansens effekt jämfört med den behandling som används idag. Om produkten har likvärdig eller bättre effekt sker en vidare utveckling. Parallellt görs en hel rad andra studier avseende säkerhet, påverkan på andra läkemedel, beredningsformer etc. Efter de kliniska studierna görs en sammanställning av dokumentationen i en registreringsansökan (NDA) som lämnas in till myndigheter i aktuella länder.
Fas IV
Efter godkännande görs så kallade fas IV-studier för att dokumentera hur läkemedlet fungerar i den kliniska vardagen. Ibland villkorar myndigheten ett godkännande med att företaget inom en given tid måste generera viss specificerad kunskap om läkemedlet, något som fas IV-studier ofta används för.
Forskning bygger kunskap och värde
I forskningens olika faser ackumuleras ny kunskap om läkemedelskandidaten. Samtidigt kan man successivt eliminera olika tänkbara risker, såsom att substansen skulle ge alltför allvarliga biverkningar. Den ökande kunskapen motsvaras av ett stigande värde.
Såväl myndigheter som tänkbara affärspartners ställer allt högre krav på dokumentation av forskningsresultaten. Det medför ett tidsödande och resurskrävande arbete. Kostnaderna för att utveckla ett färdigt nytt läkemedel har ökat i takt med de stigande kraven och beräknas nu vara i snitt ca 1 059 miljoner EUR (EFPIA 2008), inräknat det som investeras i projekt som aldrig når marknaden.
Samtidigt som värdet stiger med ökande kunskap, blir också studierna allt mer komplexa och omfattande ju längre forskningen fortskrider. Den mest kostsamma delen av utvecklingen är de stora kliniska studierna som avslutar processen. Varje steg ett projekt tar genom den kliniska utvecklingen leder till en ökad sannolikhet att nå marknaden. Schablonmässigt brukar sannolikheten att nå marknaden anges till:
- Efter all preklinik ca 20 procent
- Efter fas I ca 30 procent
- Efter fas II ca 65 procent
- Efter fas III ca 90 procent
Finansiering och partnerskap
De investeringar som görs i forskningens senare faser finansieras i de flesta fall helt eller delvis av de stora läkemedelsföretagen. Ett företag som Tripep kan välja att söka en partner vid olika tidpunkter i utvecklingen.
Valet av tidpunkt för att inleda partnerskap grundas på en avvägning mellan en rad faktorer. Ju längre man drivit en lyckosam utveckling i egen regi desto bättre förhandlingsposition har man inför ett partnerskap. Att försäkra sig om en tillräcklig kapitaltillgång i företaget för att driva varje projekt så långt som är idealiskt är därför en nyckelfråga.
Det är dock sällan lämpligt att ett forskningsföretag med begränsade resurser och utan kassaflöde själv driver ett projekt ända till kommersialisering. Tiden för att nå marknaden har också betydelse för värdet, eftersom alla patent är tidsbegränsade. De stora läkemedelsföretagen har specialkompetens och resurser som gör det möjligt att hålla högt tempo under utvecklingens senare faser. De har även den marknadsnärvaro som behövs för att snabbt nå ut på marknaden när ett färdigt läkemedel väl ska börja säljas. Dessutom kan ett partneravtal ge intäkter som forskningsföretaget kan använda för att utveckla andra lovande läkemedelskandidater som företaget kan ha i sin portfölj.
I praktiken brukar det vara både lämpligt och möjligt att träffa ett partneravtal i samband med fas II, eftersom sannolikheten att nå marknaden då är relativt hög samtidigt som kostnaderna för fortsatta studier accelererar.
Ett partneravtal brukar vanligtvis innehålla följande komponenter: initial ersättning, milestones och royalty av framtida försäljning, med eller utan garantibelopp. De olika ersättningarna är beroende av varandra så att exempelvis höga milestones kan innebära en lägre royalty. Det enskilda avtalet är unikt och kan innehålla andra komponenter än de ovan nämnda.
Exempel på royalty för specialistläkemedel med förväntad försäljning över 500 MUSD
Utvecklingsfas Royalty, (%)
Preklinisk fas 5-10
Klinisk fas I 8-15
Klinisk fas II 10-20
Klinisk fas III 18-25
Godkända produkter >25
Källa: Redeye Research